Av en revolusjonær aktivist.

Det svenske partiet KP og dets avis Proletären fortsetter å avsløre seg som sosialpatrioter av stadig mørkere slag. De tilhører en strømning blant revisjonistene som vi her til lands ser tendenser til i Rødt og “NKP”, for eksempel i form av “innvandringskritikken” fra steigan.no og “NKP”-uttalelser mot masseinnvandring. I Kommunistiska Partiet hopper de på stadig flere av de reaksjonære strømningene som vi ser innen politisk diskusjon i dag.

Svenske maoister kritiserer utviklingen i KP.

I et intervju med “Nyheter Idag”, en høyreliberal nettavis preget av innvandringsmotstand, lar Proletärens nye sjefsredaktør seg intervjue og bruker anledningen til å angripe “Greta-hajpen” (altså “hypen” rundt Gretha Tunberg).

Sosialpatriotisme er tradisjon

Det er ingen grunn for revolusjonære til å slutte seg ukritisk til den borgerlige og småborgerlige klimabevegelsen, selv om de fleste som slutter opp om dette gjør det med god grunn. Men det er enda mindre grunn til å slutte seg til den reaksjonære mot-tendensen av akkurat like borgerlig slag. Akkurat som at svaret på borgerlig-liberal arbeidsinnvandring ikke er borgerlig-nasjonalistisk innvandringsmotstand.

Mange tror sosialpatriotisme på venstresida er et brudd med tradisjonen. Slik er det ikke. Sosialpatriotisme er hovedtendensen innenfor europeisk “venstreside”. Det gjelder både innenfor åpent sosialdemokrati og innenfor den mer fordekte revisjonismen. Det franske revisjonistiske “kommunistpartiet” støttet lenge Frankrikes kolonipolitikk mot Algerie. I 1956 stemte de for utvidede fullmakter for den franske presidenten så denne kunne behandle opprøret i Algerie for å «hindre splittelse av republikken». De tyske sosialdemokratene stemte for krigsbevilgninger i 1914. Amerikanske fagforeningsledere samarbeidet historisk tett både med FBI og CIA og amerikanske “revisjonister” saboterte den svarte nasjonale frigjøringskampen i USA.

KP-ledelsen dekker seg bak at de ikke kan være sjåvinister, siden de jo har et utstrakt internasjonalt arbeid. For eksempel driver de jo solidaritetsarbeid med Kuba, PFLP i Palestina, Polisario i Vest-Sahara – samt dyrker sitt vennskap med Nord-Korea og Vietnam. Men det medfører ingen logikk at solidaritet med Kim Jong Un er en vaksine mot sjåvinisme. 

Uten sammenlikning forøvrig driver europeiske høyrepopulister og fascister i dag ofte et aktivt arbeid til støtte for Russland, mot “globalistenes” intervensjon i Syria og til Assads støtte eller mot “sionister” både her og der. De bruker til og med ofte argumentasjonen at å være mot “flerkultur” og å forsvare “etnostater” er den virkelige internasjonalismen.

Å støtte svensk politimyndighet mot forstadene, å støtte strengere grensebeskyttelse, å støtte utbygging av svensk militærmakt, å drive kampanjer mot å bygge moskéer, å si at polske arbeidere må fagorganisere seg eller dra hjem (“gå med i facket eller åk hem!”) er ingenting annet enn sjåvinisme. Det er reaksjonært, det splitter klassen vår – som er én klasse på tvers av grenser og land – og det vitner om en total blindhet for den svenske statens klassekarakter som en imperialistisk utsuger som må knuses.

Det forholder seg på akkurat samme måte i Norge.

Sosialpatriotismen splitter opportunistpartiet

Likevel fører den mer åpne sosialpatriotismen i KP til splid og splittelse i deres bevegelse. Flere lokalavdelinger av ungdomsforbundet RKU har forlatt dem med sterke protester mot den enda mer reaksjonære utviklingen. Det svenske revisjonistpartiet “SKP” har fordømt utviklingen med harde ord, og de to partiene som tidligere samarbeidet har nå et langt kaldere forhold. 

Den sterke kritikken har ført til at både partileder og redaktøren for partiavisa nå har gått av. Partilederen sies å gå av som følge av utmattelse, og han angir den massive motstanden mot hans linje som en årsak til denne utmattelsen. Men ingenting tyder på noen ny linje fra den nye lederen.

Den gamle lederen Robert “Robban” Mathiasson skriver på Facebook:

“Som ni kanske har märkt har det varit tyst från mig på sociala medier, och i övrigt, sedan i maj. Min tystnad beror på att jag – efter långvariga stridigheter inom den s.k. ”vänstern” och även inom mitt eget parti – har gått in i den berömda väggen. (…) Sunt förnuft – att se verkligheten så som den är och formulera en politik som är bra för vanligt folk (det brukade kallas en materialistisk samhällssyn) – har ersatts av en verklighetsfrånvänd politik byggd på vackra ord, abstrakta teorier och allmänt prat om godhet (det brukade kallas idealism). Den som utmanar och ifrågasätter de givna ”sanningarna” – antingen de vänsterliberala godhetsbekännelserna eller de sekteristiska 70-tals-dogmerna – anklagas för att vara rasist, fascist, opportunist och en mängd andra –ister. En rörelse som inte är förmögen till intellektuell diskussion, där man tar varandra på allvar och har verkligheten – och inte kartan – som utgångspunkt för samtalet. En sådan rörelse är impotent och död. (…) Det måste därför byggas en ny rörelse – bortom partiegoism, sekterism och 1900-talets politiska former. För detta, och för att K ska vara en del av ett sådant bygge, har jag kämpat och dessvärre bränts ut. Men hjärntröttheten gör mig inte mindre övertygad om att det är det enda rätta.”

Det er bekymringsverdig når ledere på venstresida appellerer til “sunn fornuft”, klager på anklager om rasisme og opportunisme, og kaller på en ny bevegelse som overskrider “1900-tallets politiske former”. Dette er skremmende likt agitasjonen fra mange høyrepopulister og fascister, bare hyllet i et tynt slør av rødt.

Hvordan skal en slik “ny” bevegelse mot liberalisme og innvandring, for nasjonalisme og sosialisme se ut? Hva vil skille den fra fascismen? Hva betyr det når lederne for denne retningen forlater enhver konsekvent antifascisme og gjerne står på samme scene eller opererer innenfor samme plattform som mer og mindre åpne fascister?

Samme gamle møkka

De kaller det nytenkning, men det er mye nærmere “nytalen” i Orwells 1984. Dette er samme møkka i ny innpakning.

Den nye sjefsredaktøren i partiavisa Proletären forfekter akkurat samme linje, når han sier at de må “tørre å ta tak i de vanskelige spørsmålene”: 

“– Utöver sjukvården, som är en fråga vi har skrivit mycket om i Proletären, så hamnade invandring och integration samt lag och ordning i toppen bland de frågor som arbetarväljare tycker är viktiga. Det ses av många som typiska högerfrågor, och inget som en kommunistisk arbetartidning ska skriva om. Det tycker jag är fel. Är detta frågor som berör arbetare, då är det vår förbannade plikt att behandla dem i Proletären. Annars är vi bara en arbetartidning på pappret, inte i verkligheten. Rent objektivt så påverkar migrationen det mesta; arbetsmarknaden, bostadssituationen, kommunernas ekonomi, jämställdheten – you name it! Och det är främst knegare och vanligt folk som drabbas av brottsligheten. Så att detta är arbetarfrågor är det inget snack om, enligt mig.”

Dette er som et ekko av budskapet fra sosialdemokratene Rune Gerhardsen og Jan Bøhler, som ønsker et “tøffere” og “strengere” sosialdemokrati og kopler kriminalitet og innvandring sammen som to sider av samme mynt. Det er som å høre høyrepopulistene i Frp som syter og bærer seg over at man som hvit mann knapt kan ytre seg lenger, at “vanskelige spørsmål” forties og at innvandringsdebatten ikke blir tatt(!).

Absurditeten er total, i et land og en del av verden der innvandring har vært den altoverskyggende politiske debatten i tretti år. Ingen politiske spørsmål har fått flere forsider og lederkommentarer enn dette temaet. Og enigheten blant de dominerende partiene er nesten fullstendig samstemt i at man skal ha arbeidsinnvandring av billig arbeidskraft, men under en viss “kontroll”, og at man skal ha en “streng men rettferdig” asylpolitikk. Når høyrepopulister eller venstresjåvinister vil utfordre denne enigheten skjer det like fullt innenfor rammene av det bestående samfunnet. Og hele veien i et uttalt forsvar for dette. Det de frykter er sammenbruddet i dette systemet, et system basert fra topp til bunn på den kapitalistiske imperialismen. De frykter at demningen skal briste, murene falle, og det imperialismebaserte “velferdssamfunnet” skal rives i stykker.

Kort sagt – proletariatets angrep på kapitalismen erstattes av opportunistens forsvar av det bestående, eventuelt en tilbakegang til “fornstora dar”. Tristessen blir total når man innser at dette er fåfengte ønsker. Forandringen kommer. Den er her allerede. Verden vil snus på hodet og skandinavisk “velferdskapitalisme” blir en underlig anekdote i historiebøkene.

Les mer:

Avisen Proletären og leserne deres sin holdning til innvandring og relaterte spørsmål kommer blant annet fram i disse artiklene og leserbrevene:

http://proletaren.se/artikel/tack-mig

http://proletaren.se/artikel/migration-ar-ett-sjukdomstecken-i-en-hopplos-varld

http://proletaren.se/artikel/dialogen-med-sd-kunde-blivit-battre

http://proletaren.se/inrikes-arbetsmarknad-ovrigt/migration-ingen-vag-till-utveckling

http://proletaren.se/artikel/fns-ramverk-migration-gastarbetarsystem-forpackat-som-humanism

Partisekretæren uttaler seg til rasistisk alternativmedia: